Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Personligt

★ En söndag i slutet av april ★

Som så många helgdagar förut började jag min söndag med att göra presskaffe, värma havremjölk (kaffet i koppen måste ju vara skållhett!) och grädda croissanter. Vi har alltid mini-croissar från Picard i frysen, de är supergoda och kan nästan förväxlas med bagerivarianten. Nästan.

Kaffe, te och croissanter fick följa med till soffan där John och Bamse också landade efter en regnig morgonpromenad. Medan jag sörplade kaffe, målade naglarna, kollade lite på datorn och Nyhetsmorgon, passade John på att skruva ihop pyrets sidosäng som ska stå intill vår säng. Jag gillar arbetsfördelningen :).

Bamse låg bredvid mig i soffan och suckade. Det är jobbigt att skruva ihop möbler.

Visst är den söt! Väldigt smidig, vilket är ett måste då vårt sovrum är relativt litet. Den kommer att stå intill min sida av sängen så att jag enkelt kan flytta den lille fram och tillbaka. Sängen kommer från BabyDan och vi köpte den härifrån.

Till slut tog jag mig upp ur soffan och svidade om till en av mina typiska hemmatränings-outfits: sporttopp, tights och barfota. Gillar att vädra magen ;). Styrkepasset jag körde tog 25-30 minuter och bestod av sex övningar som jag körde i tre varv. Efter en skål havregrynsgröt och rostade mackor spenderade jag resten av förmiddagen i viloposition, somnade en stund på sängen – vaknade lagom till att magen återigen ropade efter något att äta. Det är tema move, rest, eat, repeat som gäller här hemma just nu.

Det var dags att andas lite frisk luft så vi styrde stegen mot Ulriksdals slottscafé för lunch. Vi bor cirka två kilometer från slottet vilket är precis så långt jag kan gå innan jag MÅSTE kissa. Det första jag lokaliserar när jag kommer till nya ställen är toaletten. Jag är en rätt kissnödig person i vanliga fall också (hehe) men just nu skulle jag kunna bosätta mig på en toalettstol. Hur som helst, slottscaféet är mysigt, hundvänligt och serverar goda lunchrätter och fika. Ett tips!

Vi kom hem och strax därefter sken solen. Jag var trött igen och bäddade ner mig i soffan tillsammans med min fyrbenta pälskille. Nu har vi precis ätit kex med manchego och mammas krusbärsmarmelad följt av Johns pasta till middag. På tv:n rullar Netflix dokumentär om Obamas sista år som president och jag skriver de här orden till er. En lugn och skön söndag, helt i min smak. I morgon börjar min sista jobbvecka innan mammaledigheten. Det, mina vänner, känns helt overkligt.

De små sakerna i livet som gör skillnad

Jag och magen har haft en tuff dag. Den lille har levt om där inne och verkat väldigt glad och pigg, men själv har jag känt mig andfådd, trött och 300 kilo tung. Vi brukar ofta städa på lördagsförmiddagarna men i går innan vi somnande nämnde jag för John att jag tänkte städa när jag kom hem i dag istället. Så att det skulle vara fint redan innan helgen började. Tror ni jag var sugen på det när jag satt på bussen hem för några timmar sen? Nja, inte direkt. Och så behövde jag vattna blommorna och så skulle vi fixa middagen och… Ja ni vet såna där dagar då minsta lilla känns som ett berg som måste bestigas.

Foto: Jaymantri/Pexels

När jag låser upp dörren och kliver in märker jag att John redan är hemma (han som skulle fixa några ärenden efter jobbet?) – i full färd med att förbereda maten. Och innan jag knappt hunnit kliva ur skorna har han dragit fram dammsugaren och påbörjat städningen. Jag säger att jag är trött och han tycker att jag ska sätta mig i soffan så länge… Men så andas jag in, fylls av liite energi och så fixar vi det som ska göras medan maten puttrar i ugnen. Tillsammans.

Och nu menar jag såklart inte att tanken var att jag skulle städa hela lägenheten och laga middagen själv medan John satt och tittade på. Men bara det att han skyndat sig hem för att dra igång det hela fick mig att än en gång inse vilket bra team vi är – och att det är de där små handlingarna i vardagen som gör skillnad i längden. Det gäller såklart inte bara med en kärlekspartner utan i alla relationer. En bra påminnelse om du frågar mig.

Magnus Lygdbäck: ”Livet är för kort för att ha ångest över vad man äter”

I dag på lunchen träffade jag och min kollega Lisa livsstilscoachen och personlige tränaren Magnus Lygdbäck. LA-baserade Magnus har en gedigen kundlista med namn som Alicia Vikander, Gal Gadot, Katy Perry, Alexander Skarsgård och Ben Affleck – och med sina över 18 år som tränare har han skapat, utvecklat och förfinat sitt eget populära livsstilskoncept Magnus Method.

Jag intervjuade Magnus till Metro Modes Facebook-sida, här hittar du klippet!

Jag följer Magnus på Instagram och kan intyga att hans personlighet och karisma är om något ännu starkare i verkligheten. Ödmjuk, kunnig och rackarns trevlig! Vi pratade om hans nya kapsellkollektion för Casall (som presenterades på plats), hur det var att träna Alicia Vikander inför hennes roll som Lara Croft i Tomb Raider och vad han har för råd till oss vanliga dödliga som inte spelar superhjältar i Hollywood, men vill träna och hålla oss hälsosamma.

Magnus var väldigt vettig i sina svar. Han pratade om hur viktigt det är att hitta balans mellan träning, kost, sömn och stress – och att han alltid börjar med att ta reda på vad hans kunder har för passioner och hur deras hjärnor fungerar innan han påbörjar ett träningssamarbete. Det vill säga, om en blivande kund har dansat mycket som ung, men av olika anledningar kommit ifrån sitt tidigare intresse, då ser han till att ta in dans på ett eller annat sätt i träningsprogrammet. Och om han träffar en superstressad person som alltid tänker prestation, prestation, prestation, då ser han till att få in mycket vila mellan varven och undviker att pusha de där extra repetitionerna.

Foto: Casall

Livet är för kort för att ha ångest över vad man äter

Och när det kommer till kosten så rekommenderade Magnus ett 17/20-tänk som går ut på att 17 av 20 måltider bör vara så näringsrika som möjligt och till övriga tre väljer du precis det du är sugen på där och då. Själv hade Magnus ätit pizza i går och han var noga med poängtera att god mat är livet och ska inte uteslutas. Men, kroppen behöver bra protein och fetter, långsamma kolhydrater och mycket grönt för att må och fungera som den ska. Och det finns ju dessutom massor av god mat som även är väldigt bra för kroppen.

Magnus brukar lägga upp sina måltider så här: en knytnäve protein, en knytnäve långsamma kolhydrater och näringsrika fetter och två knytnävar grönsaker. Men som sagt, ett glas vin och pizza då och då är självklart inte fel om du gillar det. Hans inställning till gluten kändes också befriande (var och varannan människa ser ju på bröd, vit pasta etcetera som om det vore pesten). Mår du inte bra av gluten? Ät inte. Om du kan äta gluten, gillar det och din kropp inte reagerar negativt, ät! Sen är det som med allt: Ät med måtta. Jag utgår från filosofin att ”inget är så onyttigt att du aldrig kan äta det men inget är heller så nyttigt att du alltid ska äta det”. Känns som om Magnus delar den inställningen.

Här hittar du min intervju med Magnus!

Foto: Casall

Svettiga träningspass kombineras bäst med croissanter

I går insåg jag att det var precis två år sen jag klev in på Metro-kontoret för att göra min första dag som hälsoredaktör på Metro Mode. Tiden har sprungit snabbt samtidigt som det ryms typ tio års jobberfarenhet i de här två åren (så känns det åtminstone…). Jag och mina kollegor har gått igenom väldigt mycket tillsammans, varumärket har förändrats och utvecklats. Det har varit tuffa tider varvat med massor av skratt. Mediebranschen i ett nötskal, det som var hetaste hett förra veckan är old news i morgon. Ett intressant, utmanande, stundtals superstressande men också oerhört givande och roligt klimat att jobba i.

Just nu är vi ett starkt redaktionsgäng på sju (!) grymma tjejer – och de här två stjärnorna Lisa och Cassandra har jag haft förmånen att jobba med sen start.

Som journalist är jag ju van att ställa frågorna, men den här veckan har jag varit på den andra sidan två gånger. Min Metro-kollega Jonna bad om mina bästa tips för att komma igång med löpningen i vår – och Cassandra (som jag haft turen att ha vid min sida från första dagen på kontoret) lyfte mig och min blogg här på metromode.se.

Så ni som undrar mer om mina musikaldrömmar, mitt mest onödiga modeköp och vad som gör mig pirrigt glad (det vill säga världsviktig information) – ni hittar intervjun här!

 

Gabby Bernstein berättade att the universe has my back

För ganska precis ett år sen fick jag upp ögonen för The universe has your back. Jag vet inte var jag läste om den först, men boken hamnade i alla fall i min varukorg och blev startskottet på vad som skulle kunna kallas min spirituella resa 2.0.

Jag började yoga och meditera för över 10 år sen och har alltid inspirerats av hur den österländska filosofin ser ett så tydligt samband mellan den fysiska kroppen, sinnet och det högre jaget. Under universitetstiden i England gick jag ofta på söndagsmässan i den lokala katolska kyrkan. Kyrkorummet och den fina gemenskapen hos församlingen gav mig en stunds andrum i min nya stad, mitt i det stressiga plugglivet. Jag har bett till gud så länge jag kan minnas, utan att fästa så mycket vikt vid vem gud egentligen är för mig.

De här olika andliga influenserna har funnits hos mig men inte fått så mycket utrymme i en värld där mitt största fokus har varit på att prestera och beta av nästa mål på jobbet, i träningen och alla andra delar av livet. Men så landade Gabby Bernsteins bok i min brevlåda och jag läste fascinerat om hennes verktyg för att ta emot vägledning från universum – oavsett vilka hinder som i dagsläget blockerar vägen. Hur vi kan välkomna mer kärlek i livet genom att öppna upp för universums kraft. En kraft vi alla har inom oss, och som jobbar för oss, om bara vi tillåter den att göra det.

Boken fick så småningom följa med till sommarens yogavecka i Frankrike där jag använde den som grund i mitt tankearbete, i min meditation och dagboksskrivande. Och som ni vet hade den resan en stor spirituell och känslomässig inverkan på mig. När jag kom hem var jag fast på riktigt. Jag började applicera det spirituella tänket i min vardag på ett sätt jag aldrig riktigt gjort tidigare och upptäckte vilken skillnad det gjorde för mitt mående och mitt sätt att interagera med andra.

Gabby Bernstein är spirituell livscoach, författare och en tankeledare som på ett så skickligt sätt lyckas anpassa sina spirituella och andliga vägledningar till den moderna människans liv. Hon är min största inspirationskälla och jag är definitivt en av hennes ”spirit junkies”. I september fick jag möjlighet att delta i Gabbys workshop här i Stockholm och jag lär mig ständigt nya saker om mig själv och om livet genom att läsa hennes böcker och ta del av hennes rörliga material. Det här är med andra ord inte sista gången ni hör mig nämna Gabby eller någon av hennes böcker. Hon har även öppnat mitt sinne för massor av andra häftiga spirituella influenser. Yogan och meditationen är fortfarande grunden, men jag dras också allt mer mot att utforska till exempel astrologi och andliga symboler och tecken.

Många kallar det flummigt, men jag tror på att livet blir så mycket roligare, rikare och härligare när vi vågar utforska nya marker och öppna upp för alla de starka och kärleksfulla krafter som finns i vårt universum. Speciellt i en tid då hat och rädsla får alldeles för mycket utrymme.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!