Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Gravid

6 saker som är okej att känna trots att du snart ska föda din efterlängtade bebis

En påminnelse till mig själv och till dig som också är gravid: Det är okej…

1… Att du inte orkar vara ute i solen (utan hellre sover bort tre timmar av eftermiddagen bakom sovrumsgardinen) när ALLA andra i ditt Instagram-flöde har picknick i parken, dricker rosé vid vattnet, läser tio böcker på skärgårdsbrygga, tar årets första dopp. Osv. Osv.

2… Att du vill ha en (eller åtta) ostmackor till, trots att du åt lunch för en kvart sen.

3… Att du blir tokig på att inga kläder är tillräckligt långa, svala eller bekväma, att du vill slänga alla hösäcksliknande plagg dit pepparn växer och slinka ner i dina vanliga, välsittande jeans igen.

4… Att bli avundsjuk på alla som tränar inför sommarens trettiofem löplopp och som gör nytt personbästa i marklyft varje gång de kliver in på gymmet.

5… Att bli irriterad på de som verkar ”älska att vara gravida precis hela tiden” och som ”knappt kände värkarna och vips var ungen ute”. Eller som ser ut som überfräscha nyponrosor dagen efter förlossningen.

6… Att du längtar så mycket efter den lille i magen att du tror du ska sprängas – för att i nästa sekund bli livrädd inför det faktum att du snart ska föda fram denne person (och för att det känns som om magen bokstavligen håller på att sprängas).

Det gör INTE att du längtar mindre efter att bli mamma. Det är helt okej. 

Att fridansa med ögonbindel är min bästa träningsform just nu

Jag älskar att dansa och har alltid gjort. När jag var liten gick jag på kulturskolans dansklasser, började på dansaerobics när jag var runt 10 och uppträdde för alla som ville titta hemma i vardagsrummet. I högstadiet skjutsade pappa mig och min bästis till Östersund en gång i veckan där vi dansade jazz på Wendlas dansstudio och däremellan knåpade jag ständigt ihop nya koreografier att visa upp på skolavslutningarna (och alla andra tillfällen som gavs).

Jag älskar att dansa och jag älskar att uppträda. Jag fortsatte att ta lektioner i jazz, street och balett under gymnasie- och universitetstiden, men sen dess har jag främst dansat på klubbar, ett och annat pass på gymmet och – för att knyta ihop säcken – hemma i vardagsrummet (dock utan att John och Bamse måste titta på…). Jag har många gånger tänkt att jag ska plocka upp danslektionerna igen, för det är ju en fantastisk känsla att sätta en grym koreografi, att få röra på kroppen (och svettas floder!) samtidigt som man har så roligt att tiden bara flyger iväg.

Men hur mycket jag än gillar att dansa inför andra (och gärna skulle vilja plocka upp det igen) så har jag det senaste året upptäckt en ny form av dans, som är raka motsatsen till välkoreograferade uppvisningar. Nämligen fridans, och då allra helst med ögonbindel – ensam eller i ett rum där alla andra också har någonting för ögonen. Du dansar helt för dig själv utan intryck från omgivningen eller någon som ser vad du gör. Just nu gör jag det bland annat för att mjuka upp mina stela gravidhöfter och rygg och för att landa i kroppen.

När jag var på yogaresa med Yogiakademin förra sommaren inledde vi passen med shaking som är en form av aktiv meditation där man med slutna ögon eller ögonbindel skakar loss och försöker få hela kroppen att vibrera till en speciell form av shaking-musik. Och det var även under detta retreat som jag testade att fridansa med slutna ögon. Jag tycker att båda formerna är ypperliga sätt att hitta närvaro i kroppen och att bygga upp energi. Och det känns så skönt att bara vara helt inne i sin egen kropp utan att ”behöva” fundera över hur rörelserna ser ut. Här hittar ni en shaking-låt vi ofta använde i Frankrike.

Och när det kommer till dansen så funkar ju allt som man gillar att dansa till. Jag har märkt att jag dras till låtar som är väldigt melodiska men samtidigt kraftfulla med mycket trummor, för jag brukar vilja kombinera mjuka, flödande rörelser med att släppa loss rejält med armar, ben och hela rubbet. Ni vet, alla de där galna rörelserna som man kan göra när ingen ser. Den här låten till exempel! Den heter ”He lives in you” och kommer från Lejonkungen 2. Och om ni nu trycker på play och sen undrar vad jag egentligen har för musiksmak så vill jag bara säga: Vänta tills du är ensam hemma, dra för gardinerna, blunda eller knyt en scarf för ögonen och tryck på play igen. Jag lovar, du kommer snart att flaxa runt som en galen fågel du med. Testa, det är frigörande, svettigt och förbaskat roligt!

Jag och min lilla familj – bilder från vår gravidfotografering

gravidfoto

För två veckor sen kom fotografen Kajsa Göransson hem till oss för att plåta min mage och lilla familjen. Vi dokumenterar magens utveckling varje vecka och sen hamnar man ju på en del foton här och var men det kändes fint att göra en regelrätt gravidplåtning där lilla pyret fick hamna i fokus samtidigt som vi fick till en hel drös med snajdiga bilder på mig, John och vår fotogeniska vovve. Och jag kan varmt rekommendera Kajsa. Så avslappnad och härlig som person och en grym fotograf med precis den känsla, djup och ljus i bilderna som jag gillar. Låt oss kolla på ett gäng!

gravidfotogravidfoto

Bamse var lite fundersam, först över kameran och sen till att posera på diverse ställen i lägenheten. Men som sagt, snyggare vovve får man leta efter.

gravidfoto

Världens bästa man är sannerligen inte dum han heller!

gravidfoto gravidfoto gravidfoto gravidfoto gravidfoto gravidfoto gravidfoto gravidfoto

Till er som funderar på att göra en liknande plåtning, kolla in Kajsa Charlotta Photography.

18 dagar kvar och den officiella nedräkningen börjar – NU!

Den här veckan har verkligen bjudit på det mesta i form av känslor, tankar, humörsvängningar, avslut och nystarter. Med andra ord, ett enda virrvarr som jag nu, så här på söndagseftermiddagen, börjar landa i så smått. Jag jobbade min sista dag som teamledare på Metro Mode-redationen i fredags och även om jag kommer tillbaka till världens bästa team, så dröjer det ett bra tag. Overkligt! Mina fina kollegor fixade en mysig hejdå-fika och lilla pyret i magen fick en illgrön tusenfoting och en förvaringspåse som såg ut som en groda i matchande färg. Så gulliga (både presenterna och kollegorna ❤️).

Efter jobbet bar det av till stadshuset för att tillsammans med hela familjen och släkten fira min moster som blivit utsedd till hedersdoktor vid Karolinska Institutet och som under mycket pampiga former tog emot sin doktorshatt på fredagseftermiddagen. Det finns ingen som är mer värd denna ärofyllda titel! För en stund sedan vinkade vi av mina föräldrar som reser tillbaka till Jämtland i kväll och därmed är helgens firanden över och jag fick precis en påminnelse av min klocka om att jag från och med i morgon är föräldraledig. Ahhh! Hur gör man? Det är 18 dagar till BF och nu ska jag alltså varva ner och förbereda mig inför nästa fas i livet. Snälla säg att ni hänger med!

★ En söndag i slutet av april ★

Som så många helgdagar förut började jag min söndag med att göra presskaffe, värma havremjölk (kaffet i koppen måste ju vara skållhett!) och grädda croissanter. Vi har alltid mini-croissar från Picard i frysen, de är supergoda och kan nästan förväxlas med bagerivarianten. Nästan.

Kaffe, te och croissanter fick följa med till soffan där John och Bamse också landade efter en regnig morgonpromenad. Medan jag sörplade kaffe, målade naglarna, kollade lite på datorn och Nyhetsmorgon, passade John på att skruva ihop pyrets sidosäng som ska stå intill vår säng. Jag gillar arbetsfördelningen :).

Bamse låg bredvid mig i soffan och suckade. Det är jobbigt att skruva ihop möbler.

Visst är den söt! Väldigt smidig, vilket är ett måste då vårt sovrum är relativt litet. Den kommer att stå intill min sida av sängen så att jag enkelt kan flytta den lille fram och tillbaka. Sängen kommer från BabyDan och vi köpte den härifrån.

Till slut tog jag mig upp ur soffan och svidade om till en av mina typiska hemmatränings-outfits: sporttopp, tights och barfota. Gillar att vädra magen ;). Styrkepasset jag körde tog 25-30 minuter och bestod av sex övningar som jag körde i tre varv. Efter en skål havregrynsgröt och rostade mackor spenderade jag resten av förmiddagen i viloposition, somnade en stund på sängen – vaknade lagom till att magen återigen ropade efter något att äta. Det är tema move, rest, eat, repeat som gäller här hemma just nu.

Det var dags att andas lite frisk luft så vi styrde stegen mot Ulriksdals slottscafé för lunch. Vi bor cirka två kilometer från slottet vilket är precis så långt jag kan gå innan jag MÅSTE kissa. Det första jag lokaliserar när jag kommer till nya ställen är toaletten. Jag är en rätt kissnödig person i vanliga fall också (hehe) men just nu skulle jag kunna bosätta mig på en toalettstol. Hur som helst, slottscaféet är mysigt, hundvänligt och serverar goda lunchrätter och fika. Ett tips!

Vi kom hem och strax därefter sken solen. Jag var trött igen och bäddade ner mig i soffan tillsammans med min fyrbenta pälskille. Nu har vi precis ätit kex med manchego och mammas krusbärsmarmelad följt av Johns pasta till middag. På tv:n rullar Netflix dokumentär om Obamas sista år som president och jag skriver de här orden till er. En lugn och skön söndag, helt i min smak. I morgon börjar min sista jobbvecka innan mammaledigheten. Det, mina vänner, känns helt overkligt.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!