Okej, lite överdrivet, men jag var väldigt sugen på allt som heter kolhydrater så det blev mycket pasta. Och mackor. Och lussekatter! Mitt tjugoåriga jag hade storknat över denna kolhydratsbonanza men trettioåriga Jenny är klokare än så. Att jag helst ville sleva i mig makaroner direkt ur kastrullen eller hoppa över grönsakerna till lunch till förmån för tre skivor bröd kändes helt okej. Det var inte den mest näringsrika och balanserade kosten, men jag visste att det skulle stabilisera sig. Jag var lyckligare än någonsin men också tröttare än någonsin, kroppen kändes konstigare än någonsin – så jag försökte lyssna på den så gott jag kunde för att ta mig igenom den första omvälvande tiden. Jag hängde på så gott jag kunde och lät kroppen och huvudet få göra precis som de ville. Jag tränade inte så mycket, vilade desto mer och åt det jag var sugen på.

Runt vecka 16 var det som om dimman plötsligt skingrades. Jag blev piggare och har haft turen att få fortsätta min graviditet just så. Nu mot slutet är tröttheten tillbaka men jag orkar fortfarande röra på mig en hel del och grönsakerna är tillbaka på tallriken. Jag älskar grönsaker så för mig är det vanligtvis inget problem att äta näringsrikt och balanserat. Jag gillar att utforska hälsosamma recept, testa nya superfoods och allt vad det kan vara. Så har det varit så länge jag kan minnas – skillnaden nu är att jag också äter alla de här sakerna som inte är så näringsrika men som jag tycker är goda. Som pommes frites, mjölkchoklad och tårta. Livsmedel som jag från gymnasiet upp till universitetstiden (och ett bra tag därefter) skulle ha fått ångest över. Jag lever efter mottot att ”inget är så onyttigt att du aldrig kan äta det, men inget är heller så nyttigt att du alltid ska äta det”. Återigen, det handlar om balans.

Just nu väljer jag järnrik mat, många olika sorters grönsaker (för att få i mig så mycket olika vitaminer och mineraler som möjligt), nyttiga fetter och mättande kolhydrater – i kombination med sura godisar (så sugen på allt som är surt!), glass och croissanter. Lite av varje, vissa dagar mer av något och andra dagar något helt annat. Balans. Kroppen mår bra, huvudet mår bra, pyret mår bra och jag är definitivt en gladare och lyckligare version än 23-åriga Jenny som inte kunde köpa en endaste vara i matbutiken innan hon lusläst, jämfört och slutligen godkänt innehållsförteckningen utifrån näringsvärde och antal kalorier per 100 gram.