Först och främst, stort tack för all respons jag fått efter att ha delat min förlossningsberättelse! Ni är så fina ?. Jag har själv läst igenom den några gånger och förundrats över att det redan gått drygt tre veckor – samtidigt som det känns som ett helt liv sedan.
Promenadpaus i Hagaparken
Lilleman är som sagt drygt tre veckor nu, och han växer och utvecklas så det knakar! Han väger numera 5,2 kg (3,9 kg i startvikt) och är 58 cm lång (54 cm vid födseln). En riktig dunderbebis alltså, haha. Och han är i full gång med att lyfta huvudet (så stark!) när han ligger på mage och följer oss väldigt uppmärksamt med blicken när han ligger på rygg. Han har även ett rejält humör, det räcker med att jag dröjer en sekund för länge med maten för att alla röstresurser ska sättas in. Och han tycker inte att det är särskilt kul att sitta eller ligga själv, då blir han snabbt cranky. Nej, ligga på bröstet eller vyssjas i famnen är det som funkar bäst. Nattsömnen går lite upp och ner, även där föredrar han helt klart att få ligga nära eller på mig. Och han vill ammas ofta vilket resulterar i en mamma som blir allt tröttare… Men jag tänker att det kanske vänder snart? Åtminstone kommer vi att lära känna vår lille Leonardo bättre och det gör nog stor skillnad, just nu testar vi oss fram. Summa summarum så har de här första veckorna varit krävande men jag blir också bara mer och mer förälskad i den lilla krabaten för varje dag som går. När han fyrar av ett av sina oemotståndliga leenden så stannar allt för en sekund och jag blir alldeles knäsvag. Älskade Leonardo.
Vi går minst en längre promenad per dag och det är så skönt att äntligen orka sträcka ut benen ordentligt, jämfört med hur det kändes sista delen av graviditeten. Min kropp har återhämtat sig bra och jag längtar efter att börja träna, men jag kommer självklart att skynda långsamt. Jag har min efterkontroll hos barnmorskan i mitten av augusti och tills dess fortsätter jag med promenader, knipövningar och kommer även börja med lite lättare aktiverings- och styrkeövningar. Min rygg är i särskilt behov av lite omtanke, det är tungt att bära bebis.
Sedan i söndags har jag haft min fina syster hos mig medan John är i Almedalen (i kväll får vi äntligen pussa på honom igen). Så skönt att få lite avlastning. Just nu äter vi croissanter i soffan med Leo sovandes på mitt bröst och Sex and the city på i bakgrunden… Rätt okej! I morgon ska jag och Leonardo hälsa på mina kära kollegor. Åh vad jag längtar efter dem, kan inte fatta att det var två månader sedan vi sågs!
