I går hade vi en tuff dag på jobbet, lilleman och jag. Efter att mormor och morfar åkt tillbaka till Jämtland på förmiddagen (längtar tills vi ses igen!) gick vi raskt ut på dagens promenad. Leonardo har svårt att komma till ro under dagarna, förutom under just lunchpromenaden, och detsamma gällde i går. Han vaknar, vill äta och byta blöja men sen blir han snabbt missnöjd igen och jag har svårt att förstå vad som är fel. Inser att det är en del av att vara nybliven förälder, att det tar ett tag att lära känna sin lilla plutt. Men det är tufft ändå.

Mina meditationskuddar fick komma fram för första gången sen förlossningen.

När John kom hem på eftermiddagen hade vi spenderat x antal svettiga timmar tillsammans och jag tror att både jag och Leo behövde ett break. Att det varit så varmt gör ju inte saken bättre, det är svårt att hålla honom sval.

Hur som helst, John tog över och jag tog ut Bamse på en promenad. Andades några djupa andetag och kom tillbaka in med lite ny kraft. Senare på kvällen, när John och Leonardo myste i soffan, passade jag på att meditera en kort stund, göra några rörlighetsövningar och ta en dusch. Precis den lilla pausen jag behövde, sen var jag nyfiken på hur min killar hade det och slog mig ner i soffan jag med.

Det är magiskt att vara mamma och att ha en liten parvel att rå om, men det är också viktigt att få pausa ibland. Jag är ju fortfarande jag, och jag tror stenhårt på ”glad mamma – glad bebis”.