Wow! Vilken omtumlande och häftig vecka vi har haft tillsammans med vår lilla bebis. Från att lillen tittade ut förra söndagen har vi haft fullt fokus på att börja lära känna honom och lista ut hur man är förälder till ett så litet knyte.

Tuffast har varit att få till min och Johns sömn då Leonardo har svårt att finna ro om han inte får vara nära, nära och då är det såklart svårt att sova själv. Att slumra med en sovande bebis på bröstet är inte att rekommendera! De senaste två nätterna har jag dock kunnat lägga honom i sitt babynest efter amning så att vi alla tre har kunnat sova (någon timme åt gången). Vi får se hur det fortsätter, lillkillen är ju chef – vi andra försöker bara hänga med.

Jag märker också hur lätt det är att bli orolig över allt och inget som har med bebisar att göra. Oj vad jag har googlat under veckan! Försöker att hålla mig till sidor som 1177 och bloggar jag känner förtroende för, ingen blir ju gladare eller tryggare av att läsa milslånga skrämseltrådar i olika forum.

Amningen kom igång snabbt och när jag väl upptäckte hur bra det är med amningsskydd att sätta på brösten (aj vad ont det gör med söndriga bröstvårtor) så har jag sluppit mycket smärta. Vi har också jobbat fram en bättre sugteknik vilket är a och o för att han ska få tillräckligt med mjölk och för att mina bröst ska överleva. Leonardo har redan ökat i vikt från 3860 gram vid födseln till 4000 gram vid återbesöket fyra dagar senare. Blir spännande att se vad han väger på onsdag då BVC kommer på hembesök.

Min kropp återhämtar sig så sakteliga. Jag sprack väldigt lite men har fått sy några stygn och det känns minst sagt att ”saker” har hänt där nere. Livmodern drar ihop sig, den ska bli stor som ett päron ungefär, och magen har blivit betydligt mindre på en vecka. Sammandragningarna molar som mensvärk men blir bättre och bättre. Jag kan ta kortare promenader men måste påminna mig själv att ta det lugnt. Gör sporadiska knipövningar, ska se till att de blir mer regelbundna inslag under dagen.

John är hemma en vecka till och det är så skönt för oss båda, sen dröjer det bara tre veckor tills han har semester. Ser fram emot sommaren med vår lille skatt som, helt objektivt (haha), är den sötaste bebis som någonsin har skapats…! Pyret har blivit Leonardo – och mina känslor för honom växer varje dag.

Vilket äventyr vi har gett oss in på!