God morgon och hoppas att ni hade en härlig påskafton! Vi rullade hem från min moster vid 10-tiden, med välfyllda magar tack vare en STOR påskbuffé där det mesta dessutom var vegetariskt. Älskar när man som vego inte behöver fundera så mycket över vilka rätter en kan välja!
Den här helgen har vårt boande här hemma fortsatt. Vi har ett gäng checklistor med saker vi vill hinna införskaffa eller fixa innan pyret kommer och det lilla barnrummet är en av dem. Det kommer såklart att dröja ett tag innan den lille ska sova i eget rum men det känns bra att börja förbereda. Byrån ni kan skymta på bilden nedanför har dessutom redan fyllts med diverse små kläder, filtar och sånt jag vill ha med till BB. Tänkte dela med mig av min BB-packning så småningom, för trots att vår BF är 24 maj så känns det tryggt att ha väskan packad i god tid innan (man vet ju aldrig vad som händer…).
Men i dag vill jag prata om spjälsängen och hur vi på ett väldigt enkelt och fiffigt sätt fick den att passa in perfekt i rummet. Vi köpte Ikeas Gonatt där sängbotten kan monteras i två olika höjdlägen och där en spjälsida kan monteras bort när bebis blir så stor att han själv kliver i och ur sängen. Den är smidig, känns robust och vi var nöjda med allt – förutom färgen på de tre lådknopparna (gul, röd och knallblå) som inte riktigt passade i rummet som främst går i ljusblått och grått.
Det löste vi genom att plocka fram färgen vi målat väggarna med. John sandpapprade järnet, jag målade två lager och däremellan fick knopparna torka på grillpinnar, ståendes i glasflaskor. Vips så hade vi skapat vår egen personliga variant av sängen. Hur enkelt som helst! Tänk vad stor skillnad en sån liten detalj kan göra.
Före – och efter. Bilden till vänster är från Ikeas hemsida och till höger ser ni hur sängen ser ut i ena hörnet i vårt barnrum. Vimpeln kommer från NG Baby och jag köpte den hos Jollyroom (som för övrigt är en av de sajter jag surfar mest på just nu, så såg det inte ut för ett år sen kan jag säga).
Vi måste såklart kika lite på det här gänget också. Pyret har redan en hel mjukdjursarmé som väntar på honom. Jag kan stå länge och bara titta på de här små fluffiga djuren och det känns så surrealistiskt att en liten krabat snart kommer att leka med dem.