Hej soliga vårlördag, jag har längtat efter dig!

Jag och min man har åkt till Sigtuna utanför Stockholm för att spendera en natt på spa. Närmare bestämt Krusenberg Herrgård, som har visat sig vara en riktig pärla. Och vi kunde ju inte ha valt en bättre dag vädermässigt! Så skönt att sitta ute i solen och känna sig alldeles för varmt klädd (i samma jacka som alldeles nyss var på tok för tunn).

Jobbveckorna är intensiva just nu och då känns det extra viktigt att hinna vila ordentligt under helgen. Jag har funderat över andra saker som varit viktiga för mig under graviditeten och kommit fram till följande fem saker som jag har gjort – och som fått mig att må bra:

1. Inte oroat mig över om jag ”vet tillräckligt”.
Jag funderar ibland på om det är konstigt att jag inte har läst fler barnböcker, lyssnat på alla gravidpoddar eller frågat hundra mammor om deras förlossningsberättelser. Etcetera etcetera etcetera. Men jag kommer alltid fram till att nej, det är det inte. Jag pratar med min barnmorska, jag ställer de frågor som dyker upp till mina mammavänner och jag förbereder mig genom att ta hand om min kropp och att prata med John. Vi är alla olika och jag har stor respekt för dem som vill ha så mycket info det bara går att få. Men för mig räcker det alldeles lagom med den jag har och det känns skönt att landa i den insikten.

2. Jag har experimenterat med färger och detaljer.
Under de första månaderna ville jag mest bara sova, att lägga krut på att gå igenom garderoben varje morgon stod inte direkt på priolistan. Men när jag till slut kom ut ur den ”första dimman” (runt vecka 15), magen började växa och jag insåg att kroppen hade förändrades ordentligt – då blev jag också peppad på att ta ut svängarna lite mer klädmässigt. Men i stället för att köpa massor av gravidkläder så investerade jag i några mammabyxor (den mjuka och stora magmudden måste vara jordens bästa uppfinning) och i övrigt har jag mest experimenterat med det jag har. Nu under vintern har det funkat utmärkt att ha stora stickade tröjor och gravidjeans tillsammans med stora örhängen, scarfs, knalliga läppstift och andra detaljer. Jag har känt mig piffig (älskar det ordet) och inser att, hur banalt det än låter, så blir man faktiskt gladare av att se sig själv i spegeln i en uppiggande outfit. Jag blir åtminstone det, något som har varit värdefullt för en trött gravidis.

3. Smörjt in min mage med gravidolja.
Inte för att en del menar att det ska motverka hudbristningar, utan för att det ger mig en liten stund då jag stannar upp, klappar om det lilla pyret och gör något snällt för min kliande hud. Min favorit hittar du här och jag gillar att se den fina flaskan, ståendes vid handfatet, varje gång jag är i badrummet.

4. Tränat utan prestationstänk.
Jag är van att träna för nästa maraton, för att orka lyfta jättetungt eller någon annan träningsprestation. De senaste månaderna har jag varit flåsigare än någonsin, tyngre än någonsin, rätt stel och haft någon krämpa här och där. Och ja, jag skulle ljuga om jag förnekade de dagar då jag önskat att jag också låg i hårdträning inför något spännande lopp. Men de tankarna har snabbt seglat förbi. För jag har faktiskt aldrig varit så förväntansfull eller peppad inför en fysisk och mental utmaning förut, och jag har aldrig tyckt att min kropp är coolare än vad den är just nu – trots att jag blir andfådd bara av att ställa mig upp. Varje gång jag gör en benböj, knipövning eller gravidyogaposition så känner jag i hela kroppen hur bra det är för det lilla livet inne i magen och för vårt framtida liv tillsammans. Jag kommer springa fler maraton och lyfta tunga vikter – men just nu får det vänta och det kunde inte kännas bättre.

5. Sagt snälla saker till mig själv.
Jag har fortfarande förbättringsmöjligheter på den här punkten, men jag måste säga att jag kommit en lång väg. Jag har varit en expert på alltid hitta sätt att klanka ner på mig själv, vända situationer till att ”det måste vara mig det är fel på” och aldrig tycka att jag är tillräckligt bra. Men det har hänt något nu och jag vet inte om det är för att jag fyllt 30, är gravid eller alla de spirituella och utvecklande böckerna jag läst och samtalen jag haft det senaste året. Antagligen en kombination av alla. Sen ska man inte behöva kliva över 30-strecket eller bli gravid för att hitta den här styrkan i sig själv, men för mig har det varit bidragande orsaker.

Min kollega Cassandra frågade om mina bästa knep för att tycka om sig själv och mitt svar är en bra sammanfattning av hur jag uppmanar mig själv till att tänka:

”Så fort en elak eller nedvärderande tanke om dig själv dyker upp i huvudet, fundera över om du skulle säga så till någon annan. Har du någon kompis du skulle kalla ful eller otillräcklig? Eller se dig själv som sjuåring. Skulle du tillåta att någon mobbade eller trakasserade henne eller honom? Antagligen inte. Då ska du inte heller göra det i dag. Du är fortfarande den där lilla sjuåriga tjejen eller killen, i en vuxen människas kropp. Du är din egen bästa vän.”

Hoppas att du också har en fin helg!